Jag är så jävla korkad. Varför låter jag mig själv dras in i samma sak igen?
Så för ungefär en vecka sedan så fick jag och L kontakt igen. Jag ville tro att det kunde visa på förändring och kanske börja resan mot något tillsammans igen. Samtalen gick upp och ner men den här gången kände jag inte att det påverkade mig som förr utan att jag ändå kunde behålla någon slags distans när det blev otrevligt. Jag var stolt över mig själv för detta därför att det visade, för mig själv, att jag kommit i alla fall en bit framåt.
Bakslaget kom oväntat och tillslut så kunde jag inte stå emot och bröt ihop. Jag blev ledsen, grät och tvekade på mig själv. Tänk om allt hon säger är sant? Tänk om jag verkligen är så hemsk?
Tonen vände igen. Blev mer avslappnad som mellan två vänner. Vi skämtade rentav med varandra och det var väldigt längesen jag läst något hon skrivit och skrattat för mig själv. Det blev fortfarande samtal om saknad från båda håll men överlag var det trevligt. Det var dock bara tillfälligt skulle det visa sig.
Det krävdes bara en liten sak. Jag bekräftade henne inte. Det kanske låter stort men det handlade om att hon frågade om jag ville ha en bild på att hon bränt sig i solen. Jag såg det som oviktigt och lät det passera. Jag fick en direkt fråga med ett anklagande om hur jag borde ha gjort och direkt kände jag hur känslor och minnen från så många konflikter slog emot mig. Jag avslutade samtalet.
Dagen efter så ville jag ändå skriva något fint, lite för att kunna börja på en bättre nivå men hon blev spydig och samma känsla som dagen innan kom tillbaka så jag flydde.
Så ja… hur kunde jag vara så dum att jag lät mig dras in i det här igen? Hur kan jag tillåta att någon annan ska styra hur jag mår? Varför kan jag inte bara släppa taget och sluta hoppas på att det ska kunna bli bra när det inte var det förut?
Därför att jag vill så gärna tro på att det kan bli något fint av två trasiga personer som älskar varandra. Hur ska jag kunna bli fri från detta beroende som drar in mig? Varför påverkar hon mig så mycket? Varför är mina känslor så starka och varför blir jag så naken inför henne?
Ännu en gång har jag misslyckats och ännu en gång så straffar jag mig själv…
“My life’s a ledge right now
nobody knows about.
There’s no one to talk me down
There’s no one to talk me down
So sick of reaching out
silence is getting loud
with no one to talk me down
with no one to talk me down”
Flash 