För någon vecka sen så hörde en person från mitt förflutna av sig. Verkade ha hört att jag var singel för hon var väldigt påtryckande om att vi skulle ses. Jag ville inte och skapade ursäkter för att slippa. Jag var iofs tydlig med att jag inte ville eller tyckte det var en bra idé men hon ville inte höra på det örat.
Jag vet att det funnits ett intresse från hennes sida förut och att hon hör av sig nu efter att vi inte setts på över två år är antagligen inte ett sammanträffande. Jag tror dessutom inte på sammanträffanden utan att saker hör ihop i röda trådar som leder åt ena eller andra hållet.
Hur hon fått veta att jag är singel vet jag inte. Har inte annonserat det därför att jag är ointresserad. Eller ja… ointresserad är inte rätt ord. Jag saknar henne. Jag saknar ”någon”. Men att då ge sig in i något är inte rätt mot vare sig mig själv eller någon annan. Vad ”hon” tycker är relativt ointressant då hon redan valt att gå vidare, men jag tycker det är fel.
Visst, det var jag som bröt så borde inte ha några problem med att gå vidare men ingen del av mig känner att det är rätt. Lojaliteten eller känslan av den finns kvar och så länge den gör det så kan eller vill jag inte göra något.
Skulle jag göra det så skulle det enbart handla om det fysiska och det är fel. Någon skulle bli utnyttjad och någon skulle antagligen bli sårad. Dessutom är det också en sak där jag bara vill ha ”henne” och ingen annan. Det vi hade kan inte mäta sig med någon.
Som vanligt svårt att sova. Lyckades somna en stund men vaknade av oroliga drömmar. Inte om henne utan om saker jag och min terapeut pratade om på dagens KBT. Har så svårt att se hur jag ska kunna göra allt jag behöver för att kunna må bra i mig själv. Känns som ett enormt berg som stirrar hånfullt på mig.
Snart helg. Avskyr helgerna. För mycket tankar. Inte fått frågan om att ses än men gissar att den kommer. Hon kommer att bli besviken den här gången med.
Flash 